Hallaröd 147

Tänk så fort man vänjer och anpassar sig efter nya förhållanden. Efter ett kort tag är det nya som om det alltid har funnits. För ett år sedan var köket ett stort kaos. Alla verktyg och maskiner hade köksbänken som uppställning och furuskåpen log lite sådär halvmelankoliskt när vi kom på besök.

I gattet mellan diskbänk och vägg fanns det ingenting när vi flyttade in. Vår första investering var diskmaskinen som lite tragiskt fick placeras framför fönstret. Min far fixade en bänkskiva och på det hela blev det en ok lösning. Eftersom ett fritidshus innebär att man inte ska diska ihjäl sig, var det bara att gilla läget och acceptera att en bit av fönstret blev avkapat till förmån för moderna maskiner. Jag målade klart köket i början av sommaren. En halv liter färg har gått åt till alla luckor och lite till. Linoljefärgen är inte bara fin att måla med, den räcker så oerhört mycket längre. Men den tar tyvärr lite för lång tid att torka i vårt råkalla hus, vilket är svårt när vi bor där.

När köket väl har blivit så där fint grågrönt känns gattet ännu mer tråkigt. Jag funderade på om jag skulle bygga in skåpet som har stått där under en längre tid, men kom fram till att det är lådor vi behöver. Vi hade en kökslåda och det kommer man inte långt med. Jag tänkte därmed köpa en enkel lådhurts på IKEA som jag sen skulle måla och försöka anpassa. Men när jag så priserna, blev jag arg. Jag pröjsar inte 2000 spänn för något jag måste måla om och såga i sönder. På väggen bakom skåpet finns nämligen rör, en väggkontakt och fönsterbrädan som ska vara kvar och som det måste göras plats för. Jag tog mig som vanligt en sväng på vinden och hittade tre gamla lådhurtsar som inte passade fullt ut, men som jag skulle kunna ge mig på att förändra.

Jag vill att saker och ting ska gå snabbt. Jag vill få positiva hurrarop för mina fantastiska idéer och jag vill att allt ska löpa på precis som jag har planerat. Jonas var som vanligt skeptisk när jag presenterade mina tankar och ville ha hjälp att få ner hurtsarna från vinden. Han trodde inte alls på min idé. Jag fick helt enkelt släpa ner allting själv för att kunna börja mäta och planera. En hel hurts och en låda plus lite till från en annan som staplas ovanpå varandra. Dessa limmas ihop och fästes med träplugg. Sockel görs av en låda som jag fäster i väggen. Mellanrummen mellan diskmaskin och skåp täcks enkelt med lister som jag skruvar fast i hurtsen. Lätt som en plätt, sen är det bara att måla. Klart på en timme eller två.

Men hurtsarnas väggar bestod av papper och den bärande konstruktionen var i vägen för rören och precis där fönsterbrädan skulle vara satt lådornas bärskenor.

Allt går att lösa, det tar bara lite längre tid, fula ord, lite fler skruvar och djupa andetag. Häftpistolen blev räddningen för att hålla ihop de olika vägglagren. Men till slut var eländet på plats. Jag har lyckats med konststycket att såga rakt i både metall och trä och har även mätt exakt rätt på samtliga delar! Det är roligt att snickra, även om det inte riktigt är det som jag jag brinner för mest.

Visst, det är fejk så det förslår. Men återigen, det är helt och hållet byggt av saker som fanns i huset, med undantag av knopparna som ska sitta på lådorna. Jag är medveten om att köket skulle behöva byggas om helt och hållet för att bli optimalt och passa in i huset, men tills dess kommer vi ha ett trevligt kök att sitta i. Ett kök som ler glatt när vi kommer på besök och som nästan sätter på kaffekokaren åt oss för att vi ska slå oss ner. Hur det blev skriver jag om en annan dag.