Då kom dagen som vi fasat och varit lätt oroade för, vår fina björk föll i stormen Svea. Vi har vetat att trädet inte har varit helt friskt och hade planer på att ta dit någon som skulle se över det och ta bort de döda grenarna. Men nu hann vi inte det och istället föll björken på bästa möjliga sätt, rakt in i trädgården. Den missade vägen och grannens tomt. Den la sig knappt en meter från vårt förråd och nådde precis fram till huset. Den kunde lika gärna trillat över förrådet eller carporten och orsakat stor förödelse. Hade den varit lite högre hade den gått igenom husets tak och det hade inte varit kul. Det enda som skadades var en platta på taket. Den är nu utbytt och lyser ljust grå mot de gamla mossiga. Nu återstår att få hjälp med att få trädet uppsågat. Vi lär ha ved ett bra tag framöver.
Vi måste även komma fram till hur vi nu ska göra med denna tomma plats, ut mot vägen. Jag vill gärna sätta ett nytt träd, frågan är bara vilket. Jonas är lite inne på en ek, jag vet inte. Björken skyddade bra mot insyn från förbipasserande och vi måste kanske göra något åt det till sommaren. Just nu är jag mest lite sorgsen över mitt vackra träd. Hela trädgårdens siluett är förändrad och det kommer att bli så tomt. Det var en underbar känsla att sitta under björken en varm sommardag och känna solen mellan löven, skugga och sol i ett.
